Camilla

Hela 1 år idag och det blir ett besök hos läkaren. Ville har ont i halsen och Alice har varit förkyld i 1½ vecka och hennes hosta har inte blivit bättre trots hostmedicin. Tror det är fel hostmedicin, hon har nämligen falsk krupp hosta. Alice låter som en liten hund som skäller när hon hostar.

Idag för ett år sedan så hade jag hoppat upp och ner i sängen mellan värkarna. Kommer ihåg att fick stod upp i vårt sovrum och höll mig i spjälsängen som stod där och väntade. Vid halv sex på morgonen så skickade jag ett medelande till min barnmorska via facebook. Där bad jag henne om råd om hur jag skulle göra, hade en väldigt tuff förlossning med Ville. Så vid niotiden ringde hon upp mig och vi pratade en god stund. Hon sa att jag skulle ringa förlossningen och att de skulle ta in mig på en koll. Om det inte värkarna hade gjort någon nytta så skulle jag be dem koppla dropp för att skynda på det hela.


Sagt och gjort så ringde jag förlossningen, jag var mer än välkommen in. Så vi packade i ordning Villes övernattningsväska och sedan åkte vi vidare till svärföräldrarna. Vi lämnade av Ville medans jag fick andas igenom värkarna. Sedan åkte vi långa vägen till förlossningen i Västerås. Den bilresan är nog den värsta jag har gjort. Jag kunde inte sitta still utan ville helst stå upp och gunga på höfterna.


Väl inne på förlossningen så vart vi visade till ett rum (kommer inte ihåg om vi mellanlandade i ett undersökningsrum). Där iaf fick jag genomgå en undersökning och det visade att jag var öppen 4 cm och buktande fosterhinnor. Jag blev inskriven och fick band om handenleden. Klockan var då 11.30. Det bestämdes att de skulle ta prover och ta vattnet. Jag bad dem vänta så jag fick äta, så jag skickade i väg Jonis till McD. Det var väldigt lugnt på förlossningen den dagen så barnmorskan och sköterskan hade tid att sätta sig ner och gå igenom mitt förlossningsbrev i lugn och ro. Vid nålsättningen i handen gick inget bra, det gjordes tre försök innan hon gav upp och kallade in en annan tjej. Hon varnade att hon lyckades alltid se till att det vart blodbad och det vart det, nålen hamnade i armen. Efter jag hade ätit så togs hinnorna och jag fick bindan deluxe. Klockan var då 14.10.

Sedan var det bara ut och traska i korridoren, gick ett antal vändor fram och tillbaka. Ett par stopp gjordes för värkar. När klockan var 15.20 så ber jag om att få lustgas, jag ligger där i sängen och Jonis hjälper mig med att samtidigt massera min rygg. Efter en timme känner jag att värkarna blir värre och ber om att få EDA. Denna gång så tog EDA:n ordentligt och all smärta i höfter försvann. Då plockar vi fram kortleken vi hade med oss och börjar spela poker. När klockan börjar närma sig tio över fem så känner jag att jag behöver bajsa men det gick över efter någon minut kände jag de igen så då ringde jag efter barnmorskan.



Mycket riktigt så var det krystvärkar och efter ett antal krystvärkar så föddes Alice, 8 november 2009 kl.17.34 BF +5.
Jag fick upp henne direkt på bröstet och vilka endorfiner som rusade i kroppen. Jonis klippte navelsträngen och kort togs. Det var verkligen en revanchförlossning!

Första bilden på Alice, dock suddig sådan.

 

18 timmar gammal

1 år